Hästavel används för att ta fram bättre individer som har dem bästa möjliga egenskaperna för ett visst ändamål, men det finns många olika mål i aveln med hästar idag. En del är mer seriöst inriktade på just prestation inom en viss gren. En del inriktar sig på utställning och är inte lika noga med prestation. Sedan finns det även de som har lite hobbyavel för att det är roligt.

I Sverige har det tidigare funnits en lag om hingstbesiktningstvång för att godkänna hingstar för kommersiellt avelsbruk. På grund av EU-anpassning har besiktning, premiering och registrering av hingstar nu övertagits av de respektive hästrasernas avelsföreningar. Avsikten har dock alltid varit att utestänga olämpliga hingstar ur aveln.


Det finns däremot ingenting som hindrar att stoägare låter betäcka sina ston även om dessa är undermåliga utseendemässigt och ur nedärvningssynpunkt. Genom att använda olämpliga ston i aveln blir risken att även få många undermåliga avkommor större. Att betäcka ett sto av god kvalité och hälsa är minst lika viktigt som att använda en bra hingst för att få en bra avkomma. Vissa hingstägare ställer därför kvalitetskrav på de ston som tas emot av deras avelshingstar.

Dagens moderna hästar har egenskaper som lämpar sig för olika ändamål. Genom långvarigt selektivt avelsarbete har det uppstått en mängd hästraser. Hästar som tillhör samma ras registreras i rasens stambok. För att en häst ska bli godkänd inom sin ras och bli införd i stamboken måste den uppfylla vissa krav på bland annat storlek och utseende samt härstamning. Avelsorganisationerna reglerar kraven för hästavel och för stamboken.
Korsningar mellan olika raser registreras hos Svenska Hästavelsförbundet.